that life going i reply over and over again

Ibland känner jag att miljön kväver mig. denna stad känns ibland så små som betongväggar närmar mig, omsluter och omfamnar mig i mörkret. som livet är och det inte finns någon mening, vi gör samma sak, går på samma gator, går i samma kläder, umgås med samma människor, röker samma marlboro, sitter på samma cafe, som livet går i repris.
ibland vill jag blunda, ibland vill jag le, ibland vill jag skrika, ibland är jag ledsen men jag döljer det, ibland är jag kär men det gör mig till en människa.
jag är stark, men ändå svag. jag är glad, men ändå ledsen.
jag är förvirrad, men förstår allt glasklart.


jag tror att du aldrig kommer förstå, vad jag upplevde när du stack.
du kommer aldrig förstå. du kommer stå där, med samma leende, samma kläder och röka samma marlboro. för du ser inte i mina ögon, du ser bara det yttre skalet. du är en ganska hemsk människa. men jag kan inte välja bort dig. alla drar och slitter i mig, känns som jag snart går av på mitten.
jag kan inte välja, fasten jag vill. fasten jag vet vad jag borde, fasten jag inte vet vad jag borde, fasten jag inte vet vad jag vill. livet är som en boll, den snurrar allting upp och ner och lämnar spår efter sig. små skräp, stora sår och tårar. det finns få människor som förstår vad som har hänt de senaste åren, en del skrattar när jag berättar, en del gråter, en del tycker att det vi gjorde var fel, en del blir arga, få förstår på riktigt.
de hemskaste är nog när någon skrattar åt något och någon som gjort den så ila, i så många år, på så många sätt att det inte ens gå att förklara.
eller den gången en vän ringde en morgon och berättade en sak, sa förlåt men skrattade samtidigt, det är inget uppriktigt förlåt för mig.


jag är bara ett barn. folk säger att jag inte förstår vad allt betyder, men ni har nog inte sätt så mycket själva de senaste åren. kolla på världen, se hur hemsk den är, hur ärlig tv,radio och världen är samtidigt som de gömmer sig lögner och de värsta saker bakom. så har vi sätt saker.
världen är som en annan kula nu förtiden tycker jag. barn är små oupfostrade skitungar rent ut sagt, respektlösa, använder ord som de knappt förstår innerbörden själva av? eller fula små smutsiga ord till varandra.
de lägger ut nakenbilder på facebook, bloggen, eller skickar till miljontals killar/tjejer. jag brukar undra, vart fan är världen på väg?? vad har hänt med den? vad var det som orskade allt detta? tv,radio,tidningar,människor omkring oss? om den ser ut såhär nu, hur kommer den bli och se ut om sådär 20-30 år?
eller som när jag och en vän för någon helg sen, såg på barnprogram på tv. det skulle vara lite juligt i det (eftersom det bara är en månad kvar) så var det tomtar och sånt, men det var ingen vanlig tomte utan en vampyr tomte som ville döda/äta alla barn? så programmet bestog bara om vambyrer,pang pang, och döda människor?  bra innerbörd, menar jag, småbarn är redan rädda för tomten och så säger de att tomten är en vampyr som vill döda dig. blir ju verkligen ändå bätre då..
förr så var det var lite gulli gull, lite dinosariuer, pippi långstrump, nalle-puh, monsters inc och något pang -men då fan, var det lite speciellt! haha. men nu skjuter de hela tiden nästan..
kan ju undra vad det gör med barnens uppväxt, att få leva upp med att det är okej att skjuta och döda varandra? vafan tog pippi vägen? jaja, världen är bara som en stusboll.


var tvungen att skriva av mig lite granna, nu ska jag äta pizza♥

  0 kommentarer på "that life going i reply over and over again"


Skriv en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-post:

Bloggadress:

Kommentar:




Victoria Cato

  • En 19 årig tjej ifrån Linköping. Som älskar att inspirera och sprida glädje. Spontan, glad och älskar att träffa nya människor. Bor i en walk in closet, haha.

    Här kommer du få läsa om shopping, fest och träning. Det bästa jag vet är att resa. Jag är målinriktad, postiv och ger sällan upp.

    Följ mig även på twitter & instagram @victoriacato heter jag där!

    Kontakt: victoriaacato@outlook.com



    Follow on Bloglovin