Hej! Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller börja. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden, så detta inte hänt. Jag känner mig som någon har tagit min själ, som kroppen går omkring utan något inuti. Jag fattar inte detta. Det får liksom inte vara sant.

Igår så var vi på hockey ju, kom hem sent, tog en tur på stan för lämna en vän först. När vi skulle gå upp imorse så var vi på så dåligt humör sen hockeyn igår (domar j*vel!), sen var jag så förrvirrad av att en sak hade hänt där jag bor så var orolig och allt så ville helst bara ligga kvar där, nergrävd bland täcket skulle vara fint kände vi. Men duktiga som vi är tog vi på oss kläderna och fixa oss, åt lite och åkte till skolan. Hade hantverk på morgonen, men innan vi knappt hann börja att arbeta med våran grupp så fick jag en chock på facebook. En gammal klasskamrat hade lämnat oss och åkt upp till en finare plats. Vilken tur att jag har så fina vänner som fanns där under hela dagen ♥
Vi slutade vi tolv så då gick några tjejer och jag och käka sen så gick vi och fika på Skafferiet som vanligt haha.
Sen åkte Mathilda och jag hem till henne, pratade lite och bara satt där. Sen hämtade pappa mig efter jobbet vid halv 5, sen dess har jag inte gjort någonting mer än tänkt. Ska ta och äta något tror jag.

---

Vill även passa på att skänka en tanke till familj och släkt till Jonathan. Jag kommer fortfarande ihåg när du börja i min klass i mellanstadiet, du kom in lite sent på höstterminen. Du var så snäll och glad jämt, positiv på allting och fick en alltid att skratt så som de var på lektion eller rast. Jag kommer ihåg hur du gick och drog i din tröja jämt, haha. Jag kommer ihåg när du köpt de röda linserna i högstadiet och alla vart skit rädda, jag tyckte du var as frän som vågade stå ut mot alla andra men visst blev man lite rädd första gången man såg de röda ögonen, en del kollade konstigt men du brydde dig inte, du var du. Det har du alltid varit. Jag har inte så många minnen med dig, jag kände dig bara som en nära klasskamrat, en cool och omtänksam kille. Nu är du uppe i himmelen, även om du var som en solstråle här på jorden, något vi alla inte visste om fanns väl där inne. För det är ingen som fattar att detta har hänt och de är just du jonte. Du. Du var den där killen som alla tyckte om, för precis den han var. Hoppas du har de bra på molen och att de är lika sköna som de ser ut. Du ska se hur många som tänker på dig, jag är bara en gammal klasskamrat och jag känner mig så tom på allt, kan inte förstå att det är verkligt. Vill bara att det ska vara en hemsk mardröm som ska vara över när jag vaknar. Jag tänker på dina nära vänner, din kära familj och släkt. Ta hand om varandra.
Vi tänker på dig här nere, hoppas du har de bra upp i himmelen och att han där uppe tar hand om dig. Vila i frid Jonathan! ♥