Läs inte ens
Måste sluta med låta folk trycka ner mig till botten, sviken, tro på deras lögner, tro för gott om alla. De gör mig för besviken varje gång, år på år. Ger folk för många chanser, visst en andra chans förtjänar alla. Men chans på chans, krossad om igen. Då är de dags att sluta ge personen chanser och lämna den relationen, vad den nu än infattar. Hur mycket personen än betyder, när de sårar dig så mycket att du blir nerbruten till botten om och om igen. Är den inte värd mer, aldrig. Sluta se med en bindel framför ögonen, bara för man inte vill se sanningen. De krossar dig. Man blir ledsen i sig själv, besviken mer på sig själv än människorna i frågan, man lämnar omvärlden för ett tag och är själv. Man orkar inte ta tag i något, skola, hemma, kompisar. Man vill bara vara, vara just på en plats, tom från människor, från mänsklighet, på en bänk eller på stranden och höra havets vågor.
Bara vara, tills man kan andas igen, tänka och förträngt allt. Som sedan ska glömmas och inte komma tillbaka.
Bara vara, tills man kan andas igen, tänka och förträngt allt. Som sedan ska glömmas och inte komma tillbaka.
0 kommentarer på "Läs inte ens"
