En sak jag har tänkt på länge är allt med psykisk ohälsa att göra. Men en punkt som jag verkligen har tänkt på ang det är skola och jobb. Hur långt ska vi gå och kämpa i skolan, fast vi mår psykiskt dåligt. Hur lång tid ska vi jobba på ett ställe som får oss att gråta av att bara tänka på det? Hur mycket pengar är värd vår hälsa? Är det värt de alls? Att vara på ett ställe som skadar oss inombords? Är det värt att de tär på en så mycket att man knappt klarar något tillslut, för man känner sig misslyckad, värdelös och trött. Så trött att man inte ens klarar vardagens simpla saker. Man känner ett nej, nu är det slut, föralltid. Man ser allt svart. På riktigt, är det värt att må så dåligt över skolan eller jobb? Är det värt att kämpa så mycket för att passa in, för att vara duktig, för att vara bra. För annars är man ju misslyckad i vårt samhälle? Man är ingeting. Klart du ska gå på den skolan, i den linjen, i den klassen, bland de lärarna, läsa de ämnena. Allt som får dig att må dåligt, för att passa in? För att vara bra? Eller?

Är det verkligen så tragiskt? Att man ska behöva må dåligt för att passa in, för att vara bra och inte klassas som "misslyckad"? Jobbet man ogillar så mycket att man gråter, att man kräks av tanken på det, att man känner att lönen som rullar in den 25e inte ens är värd all den tid du har lagt ner på ditt jobb är värt de? Varför ska man vara kvar då? Varför kämpa tills man går sönder helt? Varför ta sönder sin själ? För att passa in?

 

Måste man verkligen gå gymnasiet för att passa in? Kan man inte bara få gå sin egna väg? De finns andra sätt att ta sig dit man ska. ALLA behöver inte gå gymnasiset, du kan göra på ditt sätt. På de sättet som får dig att må bra. Som får dig att känna glädje och lycka. Istället för ångest och tårar. Istället för att ta sönder sig själv till botten. För vad är värt de? 3 år på gymnasiet, betyg, slit och allt de där andra, är de värt de den dagen du tar studenten. Om du har gått sönder så mycket på insidan att du är trasig. Är de verkligen värt de då? Bara för att passa in i dagens samhälle.

 

 

 

Är de värt att vara kvar på jobbet som inte ger en gnutta glädje? Där du nästan biter ihop varje dag för att inte gråta och bryta ihop helt. Är pengar allt? Är pengar värda mer än våra liv? Att sjunkas till botten och sedan ta sig upp är ett mirakel. De kräver så mycket, de kräver sån styrka.

 

Varför ska man göra saker som får en att må så dåligt? För betyg, för pengar, för att passa in? Sen ligger man där trasig och förstörd. Då ingeting spelar någon roll. Inte ens ett A i alla ämnen eller alla världens pengar kan laga en. För de spelar ingen roll då. Man är så förstörd att de betyder ingeting. Ingeting alls.

 

Så frågan är vad är värt att kämpa för? Varför inte kämpa för de som ger glädje i livet? Sluta linjen/skolan/jobbet som får dig att må dåligt. För vem bestämer vad som är rätt här i livet och vad som är fel? Ingen.

Kämpa för allt de goda i livet som kärlek. Vad är världen utan de vi håller kärt? De är väl de som ska vara värt att leva för. Inte ha hur mycket pengar som helst. Utan att kunna leva på glädje från den kärleken vi ger och får av de vi håller kärt varje dag.