Bloggen har legat på is länge nu. Men har fullt upp med plugg, ta tag i mig själv och livet. Ska hitta lite inspo till att blogga, men gör för lite om dagarna för att de ska bli intressant ändå. Men nu när våren kommer blir de mer bilder och mer glädje. Har haft så härliga helger hela mars och de lilla av april som har varit. Fyllt 20 år och de firades rejält. Men nu ska jag snart iväg på möte med jobbet, så vi hörs senare. Kram på er och så ska jag försöka hitta på något skoj med denna tråkiga blogg haha.

 

Plugg och ännu mera plugg. Haha känner mig så ensam ibland, sitter bara på mitt rum, köket eller vardagsrummet hela dagarna och pluggar. Går framåt i alla fall. Letar sommarjobb också, vilket går sådär. Gick lite fel linje, t.ex vården finns de massor av jobb i. Men eftersom man inte är utbildad är de få som tar emot en. Har ett extrajobb på g nu i alla fall, som jag kan ha vid sidan av studierna utan att de störs. Men nu ska jag hård plugga, ska gå på en promenad med Felicia vid 15. Puss!

En sak jag har tänkt på länge är allt med psykisk ohälsa att göra. Men en punkt som jag verkligen har tänkt på ang det är skola och jobb. Hur långt ska vi gå och kämpa i skolan, fast vi mår psykiskt dåligt. Hur lång tid ska vi jobba på ett ställe som får oss att gråta av att bara tänka på det? Hur mycket pengar är värd vår hälsa? Är det värt de alls? Att vara på ett ställe som skadar oss inombords? Är det värt att de tär på en så mycket att man knappt klarar något tillslut, för man känner sig misslyckad, värdelös och trött. Så trött att man inte ens klarar vardagens simpla saker. Man känner ett nej, nu är det slut, föralltid. Man ser allt svart. På riktigt, är det värt att må så dåligt över skolan eller jobb? Är det värt att kämpa så mycket för att passa in, för att vara duktig, för att vara bra. För annars är man ju misslyckad i vårt samhälle? Man är ingeting. Klart du ska gå på den skolan, i den linjen, i den klassen, bland de lärarna, läsa de ämnena. Allt som får dig att må dåligt, för att passa in? För att vara bra? Eller?

Är det verkligen så tragiskt? Att man ska behöva må dåligt för att passa in, för att vara bra och inte klassas som "misslyckad"? Jobbet man ogillar så mycket att man gråter, att man kräks av tanken på det, att man känner att lönen som rullar in den 25e inte ens är värd all den tid du har lagt ner på ditt jobb är värt de? Varför ska man vara kvar då? Varför kämpa tills man går sönder helt? Varför ta sönder sin själ? För att passa in?

 

Måste man verkligen gå gymnasiet för att passa in? Kan man inte bara få gå sin egna väg? De finns andra sätt att ta sig dit man ska. ALLA behöver inte gå gymnasiset, du kan göra på ditt sätt. På de sättet som får dig att må bra. Som får dig att känna glädje och lycka. Istället för ångest och tårar. Istället för att ta sönder sig själv till botten. För vad är värt de? 3 år på gymnasiet, betyg, slit och allt de där andra, är de värt de den dagen du tar studenten. Om du har gått sönder så mycket på insidan att du är trasig. Är de verkligen värt de då? Bara för att passa in i dagens samhälle.

 

 

 

Är de värt att vara kvar på jobbet som inte ger en gnutta glädje? Där du nästan biter ihop varje dag för att inte gråta och bryta ihop helt. Är pengar allt? Är pengar värda mer än våra liv? Att sjunkas till botten och sedan ta sig upp är ett mirakel. De kräver så mycket, de kräver sån styrka.

 

Varför ska man göra saker som får en att må så dåligt? För betyg, för pengar, för att passa in? Sen ligger man där trasig och förstörd. Då ingeting spelar någon roll. Inte ens ett A i alla ämnen eller alla världens pengar kan laga en. För de spelar ingen roll då. Man är så förstörd att de betyder ingeting. Ingeting alls.

 

Så frågan är vad är värt att kämpa för? Varför inte kämpa för de som ger glädje i livet? Sluta linjen/skolan/jobbet som får dig att må dåligt. För vem bestämer vad som är rätt här i livet och vad som är fel? Ingen.

Kämpa för allt de goda i livet som kärlek. Vad är världen utan de vi håller kärt? De är väl de som ska vara värt att leva för. Inte ha hur mycket pengar som helst. Utan att kunna leva på glädje från den kärleken vi ger och får av de vi håller kärt varje dag.

 

 

 

Jag tror inte de är meningen att du ska gå med en klump i magen varje dag. För att du har ångest för jobbet, skolan eller någon människa i ditt liv som ger dig negativ energi istället för positiv.  

Mår du så dåligt över ditt jobb att du ligger natten innan med ångest, innan du går innanför dörren, under tiden och inte känner någon glädje alls. Sluta. Säg upp dig. 

Mår du så dåligt att du inte ens vill gå till skolan? Då menar jag inte att man är morgontrött osv, för de är många. Utan när du känner att de är helt linje? Helt fel för just dig? Att du inte ens orkar att anstränga dig lite för att bry dig? Då är de ju inte rätt för dig. Byt linje eller sluta och gör det som är rätt för dig, jobba eller resa. 

Har du en vän som ger dig ångest nästan varje gång ni ska ses? Som du alltid kommer med dåliga ursäkter till för att du helt enkelt inte vill eller orkar träffa denna person. Säg upp kontakten. För en person som ger dig negativ energi är ju faktiskt inte värt att lägga tid på. 

Jag menar när du går med en klump och tänker "vad gör jag med mitt liv?, är det här allt?" Dessa tankar ska du inte tänka om det är rätt och det är väl ändå så de ska vara i ditt liv? Du vet inte hur länge du kommer leva, hur länge du kommer gå omkring på den gatan du bor på, handla i de affärerna du handlar i, umgås med de du umgås med, gå ut på de krogarna du gör eller byta blöja på ditt barn du älskar. Du vet inte hur länge till. Jag vet att jag låter hemsk när jag skriver de. Men du kan dö nu, imorgon, om en månad eller om flera år. 

Så varför inte göra den tiden till något du älskar? Något du brinner för? Istället för att känna den där klumpen i magen varje natt och morgon. Så ska du känna glädje och lycka. Att DU gör något med ditt liv, något DU vill, något DU känner är rätt och ditt kall. Något som är du helt enkelt. 

Frukost nummer 2. Mumma. Älskar frukost.

Nytt år, nytt liv? Nya chanser? Brukar låta så. Skrev ett långt inlägg för ett par dagar sen, om "nyårslöften". Men det krascha och allt försvann. Så ska sätta mig och skriva ett nytt när jag har inspiration. Har dock mycket insporstion i år känner jag. Detta är mitt år. Jag ska kicka ASS. Så jävla mycket ASS. 

Tänker inte låta små saker trycka ner mig eller låta mig övertänka till klockan 02.00 på natten. Tänker köra mitt race och vinna hela året. 

Fick bland annat hem dessa godingar. Helt kär. Over knee boots. 

Började förfesta vid 17 tiden, åt ost och kex, drack vin, drinkar, shots osv osv.. Riktigt mysig och sjuk kväll som alltid. Hade ju varit nykter i 6 veckor också så var riktigt kul att gå ut! Skadade dock båda fötterna under kvällen.. Haha, men men. Nu ska jag sova godnatt, hörs mera imorgon.

En äkta och ärlig värld? Vart fan är den? Så jävla mycket lögner, så mycket svek. Trött på lögner. Vad är meningen ens? Som man inte vet, som man inte förstår. Säg sanningen istället, en lögn sårar så mycket mera. Så jävla trött.

Fredagsmys fyller 20 år, så de måste man ju fira med godis och lite mjölk (samt lite vin). Riktigt svenskt hemma mys med idolfredag haha. Imorgon ska jag träna med pappa, jobba, sen träffa Tildis på kvällen. Söndag blir det jobb. Puss loveis 

Dags att ta tag i livet, i framtiden. Börja planera alla studier och kurser. Sjukt taggad på alla planer jag har tänkt på nu. Känns sjukt bra!!

Försöker komma igång med träningen, så sprang en liten sväng förut. Så himla skönt att få lite rutiner. Springa är ju bästa terapin också enligt mig (med musiken i öronen såklart!). Nu ska jag krypa ner i sängen och sova, jobbar imorgon. Så nervös och panik.. Gråter typ.

Behöver åka bort någonstans, inte vara fast här haha. Skulle vara så välbehövligt. Men men imorgon är det jobb. Idag ska jag bara vara hemma och inte gör något. Träna tänkte jag göra dock.. Behövs haha.

Fannys och min frukost imorse. Hur god?? Himmelen. Gjorde scones, plockade plommon från trädgården, värmde jordgubbar, skar upp grönsaker osv... Frukost är så himla underbart.